Cold Fire
Postat 2009-06-22 kl 11:26:56 /
Kategori: Allmänt /
0 kommentarer
Sofia från Twilighters tipsade om en fortsättning av Breaking Dawn.
Jag har läst lite av första kapitlet och det verkar vara Renesmee som det handlar om.
Jasmine heter tjejen som har skrivit fortsättningen, på svenska.
Men ni som inte läst Breaking Dawn borde inte läsa den här.
Prolog-
"Kom igen Nessie!", skrek Andy, en av mina lagkamrater i basketen. Jag sprang förbi fyra av mina motståndare i en hastig fart, lurade av motståndaren bollen och tre steg senare satte jag den. Jublet avlöstes och jag var dagens hjälte. Forks bästa basketspelare hade gjort det igen! Alla i mitt lag och dom som hejade på laget förstås, jublade och skrattade av lycka. "Riktigt bra gjort Nessie!" sa Andy och klappade mig på axeln. "Grymt jobbat!" utbrast Jilly och kramade om min andra axel. Folk överöste mig med komplimanger, alla var glada förutom moståndarna förstås. Och jag själv. Jag hade alltid älskat basket, men varje gång jag lurade av någon bollen, varje gång jag gjorde mål kände jag mig som en enda stor fuskare. Snabbheten, styrkan... Det var inte rättvist. Jag var annorlunda. Efter varje match kunde jag inte låta bli att tänka hur matchen hade avgjorts om jag bara varit en människa. Visst, jag var en människa. Men även en vampyr. Mamma och pappa kallar mig unik. Jag kallar mig för missfoster.
Om ni vill läsa den, tryck här!
Jag har läst lite av första kapitlet och det verkar vara Renesmee som det handlar om.
Jasmine heter tjejen som har skrivit fortsättningen, på svenska.
Men ni som inte läst Breaking Dawn borde inte läsa den här.
Prolog-
"Kom igen Nessie!", skrek Andy, en av mina lagkamrater i basketen. Jag sprang förbi fyra av mina motståndare i en hastig fart, lurade av motståndaren bollen och tre steg senare satte jag den. Jublet avlöstes och jag var dagens hjälte. Forks bästa basketspelare hade gjort det igen! Alla i mitt lag och dom som hejade på laget förstås, jublade och skrattade av lycka. "Riktigt bra gjort Nessie!" sa Andy och klappade mig på axeln. "Grymt jobbat!" utbrast Jilly och kramade om min andra axel. Folk överöste mig med komplimanger, alla var glada förutom moståndarna förstås. Och jag själv. Jag hade alltid älskat basket, men varje gång jag lurade av någon bollen, varje gång jag gjorde mål kände jag mig som en enda stor fuskare. Snabbheten, styrkan... Det var inte rättvist. Jag var annorlunda. Efter varje match kunde jag inte låta bli att tänka hur matchen hade avgjorts om jag bara varit en människa. Visst, jag var en människa. Men även en vampyr. Mamma och pappa kallar mig unik. Jag kallar mig för missfoster.
Om ni vill läsa den, tryck här!
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
